Idag fyller Barnkonventionen 23 år. Regeringen har ju som jag skrivit om tidigare beslutat att utreda hur barnkonventionen kan bli svensk lag och det är väldigt positivt. Både Kristdemokraterna och UNICEF Sverige, som jag ju också sitter i styrelsen för, har arbetat för detta länge, vilket nu verkar ge resultat. Sverige har kommit långt i förhållande till många andra länder i fråga om barns rättigheter, men det kan alltid bli bättre.
Igår skrev Metro Göteborg om att vräkningar av barn fortfarande genomförs i Göteborg, 20 barn har vräkts i år. Detta är oacceptabelt. I Framtiden AB, det bolag som äger de kommunala bostadsbolagen och som jag sitter i styrelsen för, har vi tagit en policy mot vräkning av barn. Regeringen antog för ett par år sedan en nollvision av vräkningar av barn, och Göteborgs kommunfullmäktige tog så sent som för ett par veckor sedan beslut om en plan för att nå dit.
Men trots detta så sker ändå dessa vräkningar. I dessa fall sätts inte barnens bästa i första rummet. I de fall där barn är inblandade och deras vårdnadshavare inte kan betala för sig måste vi kunna hitta andra lösningar. De familjer det handlar om är redan i väldigt utsatta situationer som det är. Att lösa dessa problem är inte lätt och det finns ingen mirakellösning.
Föräldrar i utsatta situationer måste kunna få stöd och rådgivning. Det måste finnas bättre sätt att styra upp familjers ekonomi än att vräka familjen. Och, lagen måste säga att barns bästa alltid ska komma i främsta rummet när beslut som rör barn ska tas. Därför måste barnkonventionen bli lag. Det kommer inte att lösa alla problem, men om inte ribban sätts upp så vet vi inte vart vi ska sikta.